Det är inte så kul att veta om att jag har börjat blivit Så förbaskat rädd.
Lisa Andersson är ju en stabil modig ej feg tönt som aldrig är rädd. Det har varit så hela mitt liv. Det avr så tankarna runt Polis komme upp i hjärnan. Men den där känslan att icke vara räddd har bara försvunnit. Skräckfilmer tss inget som jag skryter om men sånt är ju bara trams. Men att gå hem ifrån Jennifer mellan 11 och 12 var nog en av de läskigaste promenaden hittills!

När jag gick hem, så tänkte jag att jag kan känna mig trygg för det är ju hus brevid mig hela tiden.! Men jag kunde inte se ett enda hus som var tänt. ! Tillslut hitta jag ett hus med ett rum med en lampa tänd. Men när jag gick och tittade på den lampan jättelänge släcktes den, Men jag såg ingen i fönstret, SCARY

          Jag valde att titta mig runt hela tiden om det är någon bakom framför ngn åt vänster eller höger! Men jag valde dessutom att hålla min högra vante i vänsta handen. Så att jag kunde hålla mobilen redo i höger hand ifall någon skulle putta mig eller dra i mitt hår eller misshandla eller vad som helst.!

Allt gick ju sisådär bra och så. Men allt det jag såg börja jag fantisera och hitta på dumheter.  Tills jag kommer till ett hus som är mitt imot liljegården (dagiset) DÅ öppnades soptunnaskåpet upp med ett gnisslande tjutande ljud och FAN vad rädd jag blev. Jag sprang jätte, jätte , jätte fort hem, Jag hoppade över en vattenpöl och oj oj oj vad snabb jag var.!