En historia om pinsamhet

Wow, vilken skillnad det blev i datarummet, mycket trevligare vill jag säga. Lite småsaker som ska putsas till faktiskt. Men en bra början.

Jag har varit en sväng på ostens hus och fika med lite släkt osv. Jonte som jobbade där idag fråga ifall jag ville tända ljus på borden. Visst sa jag.

Jag är inte rädd eld, elelr ljus på något vis men jag tycker inte om att tända ljus då man ska in i en djup ljuslykta.
jag trängde mig fram i ett av borden där det satt en hel familj. Jag fråga ifall dom ville ha ett litet ljus på bordet de svara ja. ( Det satt en snygg kille i min ålder där) Ajah då fortsatt mitt jobb.

Jag tände tändstickan, stoppa ner lilla stickan i ljuslyktan, men då brann stickan upp, och jag hatar att känna elden på fingrarna så jag släppte stickan stället för blåsa ut det.! ÅH NEJ! gud så pinsamt en brinnande sticka ligger på duken. Men dte konstiga var att duken inte börja brinna. Åh nej så pinsamt!

Jonte kom  till bordet ( min kusin dom som inte vet det)
- Lisa, såg jag rätt?
- Hahaha näe absolut inte.

Men min käraste kusin Johannes Andersson såg rätt. JAG TAPPADE STICKAN! framför en snygg kille

Så nu är det slut på det pinsamma ursch så pinsamt kan ni förstå mig?

                   

                          



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0