jag kunde ha låta tårarna komma men banne den som ge sig!

Jag vakna imorse och slet på mig understället och gick ner och säger till Linnea och mamma.
- Okejdå, jag följ väl med och åk skidor då...
Jag tror att det kan vara en av mina sämsta beslut ever. Är man minst i familjen Andersson så blir man prioriterad sist av alla. Så jag fick ta "typ 1 meter-stavar" och sen blev det skidor med varken fäste eller glid och kopiösa mängder med träningsvärk i hela kroppen dessutom. Ingen vidare bra kombination det där inte...
.
Linnea sa:
- men Lisa det var väl härligt att vara ute iallafall, och titta på allt fint!
.
Men kära nån jag var tvungen titta ner i marken för att kunna ens dra mig fram med mina en-meter-stavar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0