Det positiva som bloggar förmedlar, är att jag skriver för min egen skull. Allt vad jag känner och tänker just här och nu, och ingenting mer.
Det som däremot är väldigt trist med bloggar är att det förstör väldigt mycket. Jag vill inte att bloggar ska vara en slags brudbärare mellan två människor.
Ett människoliv är ett människoliv och kan aldrig nånsin översättas i digital form.  Det jag försöker förklara med det här är att bara för att man läser en blogg så betyder det inte att man kan sluta att ses och träffas, och prata om vardagliga saker.

Jag hoppas ni förstår vad jag vill med det här. Att ibland tycker jag den negativa biten tar över, men samtidigt tar även den positiva biten över ibland,  annars skulle jag aldrig fortsätta skriva.
Jag tror många som skriver i bloggar förstår vad jag menar.