Nu har vi hoppat på Campingens lågsäsong. 
Det betyder att Café Arresten stänger för den här gången. Tempot dras ner rejält.

Självklart trist, fast jag är ändå glad att högsäsongen är över.
En liten bit av mig själv kändes försvunnen, äntligen är min verklighetsuppfattning precis där den ska vara.

Det är många som har frågor...
Hur länge jobbar du? Hur känns det att bli arbetslös igen? Varför går du inte skola?
Varför så många frågor, varför inte bara låta tiden visa. Sanningen är att jag har inget svar.

 

Du bör inte vara orolig, för det är inte jag.