Först lunchdejt med käre mor. Därefter fika tillsammans med Nikolina och hennes mamma Annika.
Otroligt myysigt.
I mina ögon är mammor fulla av trygghet och kärlek och Annika är absolut inräknad.
När jag kliver in genom Nikolinas dörr står hennes goa mamma Annika och säger:

"ÅÅH LISA vad jag blir glad av att se dig!"

Jag blir så varm i Lisahjärtat.
För tio år sedan bredde Annika mackor och vispade varm choklad till jag och Nikolina. Nu tio år senare sitter vi tillsammans och fikar kaffe och apelsiner och pratar om allt möjligt. Sååå värdefullt
Det är verkligen sånna här gånger då jag bli påmind om hur viktiga vissa personer är för mig.

Det här kommer jag leva länge på trots att Nikolina erkänner att hon tycker jag är lik Anna Anka...
                             Vad menar hon???