Vi aktiverar oss

Med tanke på vi har två personer som inte kan sitta still mer än 5 minuter så försöker vi somsagt göra något hela tiden. Inte oss emot! Så kul!

Vänstertrafiken och mopeder har hjälpt oss att upptäcka Thailand. Vilken upplevelse.
Man kör och kör, tar höger och kör och kör och kommer till en magisk liten strand där nästan inga folk är.




Bröderna var sugna på skjuta lite, så då gjort vi de!



Lite solnedgång på det!






En dag på stranden

Nu börjar dagarna liknas guld!
I vår grupp om fyra människor har vi personer som har svårt att sitta still.
Därför går dagarna ut på att aktivera oss ständigt. 

Aktivera på en strand.....
Detta sticker dock ut i jämförelse med alla människor som ligger på stranden såhär mitt under juletider.
Så det har blivit som så att vi är 
"aporna i buren", och resterande folk är besökare i djurparken.

Ja tror ni förstår vad jag menar med det då jag säger att vi tillexempel körde yoga allihop på stranden.
Många ögon på oss.. 
men det bjuder Burträskarna på! 





Det här med julen

Då har den andra julen passerat då jag har varit på andra sidan familjen.
En familjetjej som jag ska vara ärlig och säga att det är klart det svider att vara från de man älskar och påtal om flickorna.. Mina två små flickor!❤️

Men nu har vi cirka två veckor kvar tills jag ska få pussa på flickorna.
Och nästa jul.. Jamen då är det all in för fröken Lisa Andersson Burträsk!




En stund i Phuket

Pojkarna anlände igår, med andra ord bröderna Söderberg. 
Så vi bestämde oss att så fort som möjligt ta oss söder över. 
Så efter två dryga timmars sömn klev vi upp och tog oss till flygplatsen.

Jag förklarade för Matilda, att min magkänsla över flygningen kändes ostabil för att jag hade glömt ta på mitt änglahalsband. 
(Ett halsband som alltid är på vid flygningar)
Ja tänk om vi missar flyget, skrattar Matilda som tycker det låter helt galet att vi ens skulle kunna missa flyget. 
Vi som var så god i tid.

Men Hujedamig!!! Fyra Burträskare springer med full galopp genom säkerhetskontrollen och genom flygplatsen. 
Planet väntade på just vi fyra.

"Final call", vi var de fyra som planet ännu saknade.. Jösses Amalia! 
Pulsen fick jobba för första gången på två veckor.
Nu är vi dock vid havet igen, semestern ha börjat på riktigt nu!
God jul på er, god jul på oss! 





.

Internet har inte varit med oss senaste dagarna därför ska kag försöka uppdatera lite vad som händer och sker



Kort om Vietnam

Då har vi lämnat landet som vi blev så förtjusta i. 
Jag har verkligen fått upp ögonen för Vietnam. Vi är gladeligen nöjda med att vi valde att åka hit.
Innan vi åkte trodde jag att Vietnam skulle vara tvärlik Kambodja på många vis.

Fattigdom och barnkriminalitet, Jag minns känslan jag och Amanda hade när jag och Amanda reste i Kambodja. Ett barn kommer fram till mig och ber om min halvdruckna vattenflaska, det var extreeeemt hjärtskärande.
Andra barn smög sig på fickorna och försökte sno pengar och telefoner.

Det är definitivt något helt annorlunda i Vietnam. Vänliga och hjälpsamma invånare. 
De låter en få strosa i butikerna utan att man blir "påhoppad" som man lätt kan uppleva i Thailand. 
Naturen är magisk, framförallt uppe vid bergen. Ordagrant magiskt!

Sen föll vi för maten, den var smakrik och fräsch och inte allt för stark.
Därför valde vi att gå på en vietnamesisk matlagningskurs för att låta oss inspireras. 

Något annat vi tar med oss är vetskapen om att Vietnam en gång var en fransk koloni. Det kan man se genom att det finns vin och baguetter överallt i landet. 






Hejdå Mui ne

Ett radikalt försämrat bloggande kan man minst sagt säga. 
Sen 6 dagar tillbaka har vi varit i Mui Ne.
Stället där vi valde att börja och sluta vår vietnamresa.
Vi har bekantat oss med familjen som äger boendet. Det är alltid lika mysigt.

Vädret har hållit i sig enda tills nu kan man säga. 
De senaste dagarna har bestått av regn i högproduktion.

Idag sätter vi oss på bussen, och ta oss till Ho Chi minh där vi sen hoppar på flyget tillbaka till Bangkok.





Morgonstund ha guld i mun

"Godmorgon" säger Matilda samtidigt som hon öppnar dörren pch sätter sig ute på vår terass.
Eftersom att hon inte kommer tillbaka, så kliver jag nyvaken upp från sängen och följer efter.

Där ha den gullige reskamraten dukat frukost, gjort kaffe jamen ni fattar.
Vi har gått och blivit livsnjutare på senare dagar.




Mot Nha Trang

Vi ha just betalat för vårt boende här i Da Lat. 39 kronor per natt / person.
Inklusive frukost.

Så vi få det bekräftat nästan hela tiden, att ja det är billigt i Vietnam.

Nu har vi packat väskorna ännu en gång, vi ska lämna staden och ta oss mot kusten igen. 
Till Nha Trang rättare sagt.





En tripp runt Vietnam

Då har snart den 9:onde resdagen placerat sig i våra minnen.
Dagen till ära blev ännu ett äventyr, en tripp som gör Bilden av Vietnam rättvis.

Vi klev på motorcyklar, och därefter gjordes flera olika stopp.
Kaffeodling, risvinsodling, vattenfall, en silkesfabrik och ett besök till en gammal by där Vietnams urbefolkning bor.
Så givande och så trevligt.








Söndagskvällen

BBQ serverades på vårt boende ikväll. Tillsammans med en tjej från Japan, en kille från Boston och ett par från södra Sverige åt vi middag.
Såklart inget undantag, det var såå gott.



Därefter bakantar vi oss med staden, genom att gå lite vilse. 
Men slår vi ihop våra hjärnhalvor så blir den hel brukar vi säga. 


Matilda är i någon slags åttonde himmel. Hon vill gå in i varje skoaffär vi stöter på. Nu gillar ju inte fröken Lisa shopping, men jag kan på nåt sätt förstå  hon.  Till skillnad från Sverige, så är alla skor "uppdukade" med storlekar 34 och 35. Det vill säga hennes storlek. Så hon går runt med ett stort leende.




Resan till staden Dalat

Tänk er att ni sitter i en traktor med dåliga däck och utan AC.
Det är en dålig väg, och ni skumpar upp och ned i en oregelbunden takt...
Där har jag just förklarat vår bussfärd som varade i fyra svidande timmar med en betydligt högre hastighet än en traktor.
Jag fick krampaktigt hålla i mig för att kunna ersätta ett bältes funktion som tyvärr inte existerade i denna buss. 
Jo chauffören var den enda i bussen som hade bälte.

När Matildas säte tillslut gick sönder, kunde nog våra blickar till varandra döda vilken fiende som helst. 

Hur som haver, så har vi nu tagit oss norr över, och bor nu i en stad som heter Dalat.
Innan vi åkte, blev vi varnad ett flertal gånger om hur kallt det var här.
Men vi från norra Sverige vet vad kallt betyder för oss. 
Så det här kallar inte vi kallt även fast det är en heeelt annan luft här. 
Sunt tycker vi!

Men när vietnameserna här i Dalat är klädd i skinnjacka, vantar och halsduk så tappar dem hakan när dem ser oss strosa omkring i våra korta shorts och linne, Inget oss emot.



Vi har checkat in på ett hostel, och delar rum med andra den här gången.
Staden är supermysig, och den är prydd med massa mysiga caféer.







Bilder från dagens magi

Klockan stod på 03.45.
Jeepen hämtade upp oss, och utflykten bestod av röda och vita sanddyner. 

Vi körde runt där på öknen med fyrhjulingar. 
Svårt att beskriva hur läckert det var att få se soluppgången på det där sättet.

Därefter åkte vi pulka nedför sandstupet.


Bilderna är magiska tycker vi! 
Noll filter!














Fredag

Vi lever som miljonärer, bokstavligen.
Valutan är byggd på tre nollor.
En svensk krona är 2600 dong.
Så då förstår ni att vi lätt lastar upp
Miljonersedlar på receptionsdisken, vilket är lite bakvänt i våra huvuden.

Dagarna har mest gått ut på att "jobba" så hårt vi bara kan. Med jobba tänker vi att ha närkontakt med solen och vatten.

Imorgon blir det ett äventyr på schemat, som vi faktiskt ser fram emot jättemycket. Mer om det imorgon. 





Resans 5:e dag

Vi inser att här i Mui Ne kommer vi stanna för en stund. 
Vi är i harmoni med Vietnam som land, och kan för tillfället bara skriva saker om landet med en posotiv klang.

Idag bytte vi boende, och betalar endast  50kr/person för en natt. 
I Thailand skulle samma  goda standard på rummen kosta minst det dubbla.
Så absolut, det här är ett billigare land.

Såklart har vi upptäckt flera skillnader mellan Thailand och Vietnam, framförallt  maten. 
Wow landet leverar gudomlig mat.









Mui ne

Landet där klockan icke existerar, 
det är där vi befinner oss, i Vietnam.
Efter inga omständigheter så har vi nu tagit oss till ett ställe som heter Mui Ne.

Med inga omständigheter menar jag att allt går verkligen hur smidigt som helst.
Vi jobbar medsols kan man säga!


Nu har vi livet i våra händer känns det som. 
Det här äventyret kunde aldrig aldrig komma lägligare tidsmässigt.







I Asien

När mina "grannar" i flyget gnäller om att de bara har sovit i två timmar, så känns det som ett hån mot mina sömntimmar som tyvärr blev bara noll.
Noll timmar, noll minuter och noll sekunder! 

Resan gick bra, vi har landat i Bangkok. Nu väntas bara resan till Vietnam.
Det känns underbart. Men vi är för trötta för att verkligen inse vart vi är!

Trevlig resa på oss!





Hejdå vardag

Söndagmorgon, väskan packad och humöret är på topp.
Dags att ta 5 veckor semester, ojj vad vi är värda det! 

Jag ska försöka uppdatera vad jag kan här på Mrslisa, så ha tålamod!











Fredag

Min "sista" dag på förskolan. 
Raskt hem för att förbereda för mina älskade gummor.
Hemmagjord glögg, är väl några pluspoäng kanske?

Tack för er energi tjejer!







Lisa tycker till!

Okej nu kommer den där sura Lisa att skriva ett inlägg igen.
Det finns nånting som jag stör mig på extremt mycket. Jag ska berätta.

Vi Burträskare har våra egna trafikregler. 
Det vet jag sen barnsben!
Det är väl kanske inte suuuperkonstigt. Är man Burträskare så vet man vad som gäller, (värre för turister).
Burträskarna har till exempel skapat sina egna "huvudleder", och liknande. 
Men, nu kommer mitt MEN!

Det finns en skylt som heter övergångsställe. 
Det finns en skylt som är tokviktig. 
Man SKA släppa förbi gångare som faktiskt har RÄTT till att passera ett vitt sträckat asfaltområde. 
Med andra ord ett övergångställe.

Varje dag ser jag bilar som bara gasar förbi övergångsstället, och inte släpper förbi. Det gör mig rent utav förbannad.

Visst, många vuxna vet av det problemet och är extremt medveten om att bilar bara gasar. Därför är man väldigt försiktig.
Här i Burträsk blir man superlycklig om det finns en ENDA bil som stannar.

Då ler man lite extra, just då man passerar i rask takt.

Men men men! Det finns barn som inte räknar med det. Är det så här vi ska uppfostra dagens barn.
Vad sänder  vuxna människor för signaler till barn när det gäller regler.
Det finns regler, men man struntar i dem bara för att det är mest bekvämt.
Det är mest bekvämt att fortsätta trycka foten på gaspedalen i jämförelse med att flytta fotjäveln till bromsen.

Näääää skrapning Burträskare!
 Vi kan bättre! Vi kan mer!





Det blev inga hejdå-kakor!

En torsdagskväll som denna står jag i köket som bagare.
Verbet bakning tävlar med samma placering som verbet dammsugningen på min tråklistan. 
Jajemensan, att baka är lika tråkigt som att dammsuga.
Men min tanke var att bjuda mina gulliga dagiskollegor på något "gott för snuten" (som farmor skulle ha sagt)

Jag har nu varit på samma dagis i drygt tre månader. I början på veckan planerade jag att bjuda på "tack för mig kakor". Jag trodde jag skulle göra min sista arbetsdag på det här dagiset.
Men icket.

Jag åker på min 5-veckoresa, därefter ska jag få jobba kvar på samma ställe i minst ett halvår. 
Jädrans så lyckligt detta blev! 
Jag skjuter upp mitt hejdå i 6 månader till!
KUL! 





Onsdag

Den här veckan är hal som en tvål.
Svårt att greppa, svår att tycka om, och svår att inte tycka om.
Det går undan, fast samtidigt ändå inte.

Egentligen tror jag det bara kallas för resefeber. Nerverna har en helt annan funktion i jämförelse med tidigare gånger jag har rest.
Är lite mer nojjig, men jag har hört att man blir mer Nojjig ju äldre man blir?

Jag är inte bekväm med att vara nojjig och orolig. 
Nää det sätter käppar i hjulet tycker jag. Nu ska jag bara avsluta dessa sista dagar. 

Kom igen Lisa FOKUS!





RSS 2.0