Resan till staden Dalat
Tänk er att ni sitter i en traktor med dåliga däck och utan AC.
Vi har checkat in på ett hostel, och delar rum med andra den här gången.
Det är en dålig väg, och ni skumpar upp och ned i en oregelbunden takt...
Där har jag just förklarat vår bussfärd som varade i fyra svidande timmar med en betydligt högre hastighet än en traktor.
Jag fick krampaktigt hålla i mig för att kunna ersätta ett bältes funktion som tyvärr inte existerade i denna buss.
Jo chauffören var den enda i bussen som hade bälte.
När Matildas säte tillslut gick sönder, kunde nog våra blickar till varandra döda vilken fiende som helst.
Hur som haver, så har vi nu tagit oss norr över, och bor nu i en stad som heter Dalat.
Innan vi åkte, blev vi varnad ett flertal gånger om hur kallt det var här.
Men vi från norra Sverige vet vad kallt betyder för oss.
Så det här kallar inte vi kallt även fast det är en heeelt annan luft här.
Sunt tycker vi!
Men när vietnameserna här i Dalat är klädd i skinnjacka, vantar och halsduk så tappar dem hakan när dem ser oss strosa omkring i våra korta shorts och linne, Inget oss emot.
Staden är supermysig, och den är prydd med massa mysiga caféer.
