Livet som förskolevikarie

Jag ska berätta vad som absolut är det sämsta med att vara vikarie på förskolor.
Det är när man måste byta ställe efter en längre tid.

Nu har jag varit nästan fyra veckor på ett och samma ställe, imorgon är det dags att byta. 

Det är enbart sånna här dagar då tankar om utbildning till förskolelärare dyker upp.

Det är dock en tanke som försvinner lika fort den dyker upp, för nej jag kommer inte läsa till förskolelärare.




Spikhål

Jag har försökt använda mig av de spikhål som redan fanns i lägenheten.
Fick dock inse att det gick inte att täcka alla hål.

Sneglade dock på ett tips från programmet Äntligen hemma, och var tvungen att prova! 

Pudra lite vetemjöl i spikhålet, och Woila ! Hålet får genast en vit utsmyckning. 
Förhoppningsvis syns det mindre.

    Före

Efter



Lyx

En lyx är vad det är.
Idag fick jag med mig dessa läckerheter från mammas bakgård. 





Blomman och jag

Den här blomman känner ni nog igen.
Vi lever under samma tak sen flera år tillbaka, men relationen är extreeeemt komplicerad.
Vi älskar varandra, i varje fall nu!

En dag då blomman visade sin gula sida, och bladen slickade golvet bokstavligen så utvecklade jag ett hat.

Nej jag sörjer inte blommor, utan blev snarare rasande. 
Svikare tänkte jag om blommans existens.

När flytten blev aktuell, fick svikaren följa med. 
Den fick Tillochmed en ny kruka att bo i. Sen den dagen har växten tagit sig i kragen. För WOW vad den har blommat ut. 

Shit, vi har utvecklat kärlek. 
Nuuuu kan jag absolut tänka mig att sörja om blomman en dag vissnar.

Därför ger jag växten vatten den här gången he he





Förkylningen

Förra veckan tänkte jag skriva ett inlägg om mitt fantastiska immunförsvar.
Jag tänkte även skriva om att hur jag tror ingefäran är en faktor till att jag är en av få som inte har gått igenom den traditionella höstförkylningen..

Vilken tur att jag inte publicera, för nu sitter jag med mitt ingefärste, och jag känner hur förkylningen har fångat mig.
När jag väljer bort kaffe om dagarna är beviset nog.

Jag vandrar genom de största förkylningskällorna i Burträsk. 
Dagis till till dagis till nästa dagis.
Så det är självklart att jag ska drabbas, annars hade jag nästan blivit rädd för mig själv. 





Måndag

Man knäpper på fingrarna, poff och helgen är slut...
Trängde dock in en hög roliga saker i den här helgen.

Hockeycup i Burträskladan, äppelplockning på gården, tillverkning av äppelmos.
Som ett ordentligt avslut på helgen fick det bli en kväll i stora staden.
Avrundningsvis fick det bli middag med Anderssons i en stuga.

Även fast energin inte existerar, så hoppar jag på vecka 40 utan att klaga. 







Att stanna upp och tänka till

Om jag nånsin skulle tvivla om
vad som är viktigt här i livet, så skulle en bild som denna hjälpa mig med svar till den frågan.

Jag har två stycken på bilden som är mina förebilder, och två stycken på bilden som jag ska vara en förebild för.

Glöm aldrig bort 
Vad du har haft
Vad du har, och
Vad du ska ha 




Där jag bor

Nu har jag bott en dryg månad i lägenheten.
Frågan om hur jag trivs bubblar upp då som då. 
Jag sommar och vaknar med ett leende, ja jag trivs så nedrans bra här.

Jag är nog beredd på att säga att jag kan bo i en av Burträsks finaste 2:or.
Tillochmed städskrubben är omgjord.

Det går inte heller få bättre grannar. 
Ja mena vem vill inte ha sina närmsta vänner som grannar?

Går jag ned två kvarter finner jag Riksbyggena, där 8 styckna sköna typer bor.

Ni som läser som inte bor i Burträsk ska veta att vi Burträskare tycker att man bor långt ifrån varandra om det tar 10 minuter att gå till någon. 
Att tillägga är att på 10 minuter hinner man inprincip gå diagonalen genom Burträsk.

Fördel med träsket!


En bild på min fina städskrubb!!



Hon fyllde 21 år

Min Nikolina fyllde år igår.
Mot kvällens slut, slängde jag upp det blöta håret i en knut och sparka på
mig stövlarna och korsade gården för att gratta min älskade vän, och som underbart nog är min granne också!






Söndag

Idag hade jag Anderssons bjudna till min lya. Lika mysigt som alltid, och man mår alltid lite bättre varje gång man säger Hejdå. 
Snacka om att vi ger varandra energi!

Jag mår vara 21,5 år. Men halelujaha!
Men fick en 20årspresent idag. Det ni!
Jag hoppas jag får min 40årspresent när jag fyller 50!
Tjiiiii





Fredag

Sen förskolor blev min arbetande vardag så talar fredagarna verkligen om hur pressat jobb det är.
Jag har bett om ursäkt tusen gånger till min mor, för i alla år har jag tyckt att hon alltid är så tråkig som är så trött på fredagar när det väl blir helg. 
10 minuter in i filmen så somnade hon.

Jag förstår, jag förstår och jag tror jag talar för alla förskolelärare och barnskötare.

Så därför blir jag så extremt tacksam då min fantastiska Matilda bjuder på fredagsmiddag.
 En thailändskinspirerad maträtt! 
Hon vet hur man imponerar på mig!





Ännu en dsgishistoria

En extremt trött fröken Lisa skulle städa dagisgården sådär sent på eftermiddagen.

För att förkorta den städningstunden, så  såg jag ett bra tillfälle att omvandla cyklarna till sparkcyklar.
Så Fröken Lisa kommer sparkandes på en cykel i en raketfart.

En fyra-åring tittar på mig som om han vore en fågelholk. 
Efter en stund säger pojken:
"Meeeen Nääääee Lisa, nu kliver du av! Det ser farligt ut"


Fina fina ungar!




Ikea

Tidigt igårmorse åkte jag, NK och Anki till Haparanda för att göra ett besök på det enorma gulblåa huset.

När det väl var dags att rymma allt i Aduin så gnisslades det nog tänder.
För vi fick pussla, vrida, vända och pussla, och lyfta, hoppas och hurras och klappa händer, och sucka ... Och ja ja tro ni hajjar.

Det är nästan ett skämt när man tänker efter om hur allt gick in. Det var på millimetern.

Med en lampskärm på huvudet för att rymma allt, så bar det sedan hem mot Burträsk.

Tack för denna dag brudar! 
Vi kan tydligen shoppa, men vi kan visserligen packa bilar på ett jäääävligt snyggt sätt också! Jag är stolt!





Lördag

Sicken perfekt lördag vi knåpade ihop.
En spontan röd tråd genom hela dagen.
Modern till bröderna S bjöd oss alla på lunch, därefter bar vi av till Skellefteå.
Vi visade vår närvaro på torget, där syftet var att välkomna flyktingar till Skellefteå.
Ett härligt initiativ, jag är glad att det finns eldade själar runt om oss.

Lagomt till middagstid snörde vi in en lax i ugnen som fick mätta våra magar.






Läget under kontroll

Wow, imorgon har vi redan fredag.
Den här veckan har varit en riktig dunderhärlig vecka.
Jag har checkat in på en enmånadsvikariat  på en och samma förskola.
 En förskola som dessutom står mig extremt varmt om hjärtat! 
Tiden går fort när man har roligt, låter ett vanligt uttryck. 
Och jaaa, jag kan bara hålla med.

Idag fick jag höra ett barn säga:
"Håå Liiita (Lisa), du äl (är) min hjälte!"

Så gulligt att man smälter så fort jag tänker på det.


Aldrig säga aldrig

I slutet av januari när jag hade kommit hem från tremånadersresan så sa jag, att jag är färdig med Asien!

Jag hade fel, för nu sitter jag här med En 5-veckorsresa inplanerad i Just Asien. 
Man ska visst aldrig säga aldrig. Ingenting är säkert.. Eller jooo!
Något som ääääär säkert, 
Jag kommer aldrig rösta på Sverigedemokraterna det är säkert!

Den 6:e december hoppar jag och Matilda på Ett flygplan som kommer ta oss till Bangkok.




Jag stör mig på

Sen jag flyttade till lägenheten på andra sidan byn, har det strömmat in brev om det ena och det andra.
Senaste brevet handlar om strömmen som jag förbrukar.

Jag vill inte påstå att jag förstår allt innehåll i brevet.
Men det finns något som jag stör mig på... (Såklart)

Längst ner på brevet står mitt namn. Vilken kommun jag bor i och var jag bor.
Längst under står det 
Civilstånd: ej gift 

Vaaaaa??? Vad har det med min strömförbrukning att göra så säg?






...barn gör som vuxna gör!

Som ni känner mig så vet ni att jag lägger märke till barns reflektioner och lägger deras meningar i mitt minne.

Idag satt vi återigen och gjorde armband. Jag tröttnade, och rev sönder mitt armband och gav upp.
Ett barn borrar sina ögon i mina och säger på ett rätt så djupt sätt:

"Lisa! Du måste jobba på ditt tålamod"

Som jag skrattade, för detta har jag tjatat om just inför det här barnet! Haha
Tjiiiii där fick jag minsann!




Nyckelknippa

"Lisa, kan inte du också pärla?"

Jovisst kan jag det, blev mitt svar.
Numer är min nyckelknippa så galet snygg! 






RSS 2.0