Olyckan är här..

Påtal om stormiga vågor, som jag skrev om igår. 
En spegel krossades somsagt igår.. 
Alltså sju års olycka väntas?
Redan idag knackade oturen på dörren.
På jobbet.

Vi har höj-och-sänk-bara pallar på förskolan, som är på hjul.
Såklart är dessa pallar en rolig "leksak" för alla barn. 
För att inte riskera olycka brukar vi "låsa fast" pallarna under bänken. 
Det gör man genom att först sänka pallen, och sen trycka på spaken så dem skjuts upp kraftigt.
Då sitter pallen jävlart stenhårt. 
Finns ingen risk att nååågon ska kunna dra ut pallarna.

Problemet idag, var bara att när jag tryckte på spaken, så blev min tumme fastklämd mellan pallen och bänken.
Man behöver dessutom två händer för att kunna sänka den.
Jag sitter helt enkelt fast, och smärtan blev total. 
Jag ser bara hur tummen snabbt ändrar färg.

Eftersom att jag var omringad av flera ettåringar försökte jag sänka min panik, och inte skapa "onödig drama"

Tillslut ser min kollega paniken i mina ögon, och hjälper mig loss.

Vad fasen kommer hända imorgon?




En spegel mindre

En badrumsspegel attackerade mig imorse. Den sprack och gick sönder i miljoners bitar. 
Har hört talas om en sju års olycka.
Är det bara vänta på det värsta nu då?

Nämen, trots att jag klumpar till det i min vardag, så känns det ändå som att jag nu är kapten över min egen båt.
Jag styr, och krockar inte med isberg och inga valar och delfiner.
Men som kapten kan jag såklart inte kontrollera vågorna såklart!
Dagens våg fick helt enkelt bli en krossad badrumsspegel.







Begravningsbyrån Flora eller var det fora?

Mamma räcker över ett brev till mig, och jag läser bara titeln och suckar tungt.

Nog äre väl Gud förbannat att jag får brev som känns svartare än mörkret, tänkte jag.
För en vecka sedan, fick jag ett brev om min blivande pension, (16kr i månaden).
Och nu får jag ett brev om begravningsbyrån sa jag till mamma.

Mamma stirrade på mig, och tänker nog att jag inte riktigt är klok. Sen säger hon.

Lisa, du tänker fel! det står "FORA", inte "FLORA".

Jaha då vart det genast pyttelite bättre..







Må bra gruppen

Som redan skrivet,fick bilen stå på uppfarten hela dagen. 
Det är första gången det händer , 
så länge jag har jobbat i Bodbysund i varje fall.

Jag blev full i skratt när jag för en gångs skull går några meter för att kunna samåka med en annan till jobbet.

"Må-bra-gruppen" stod utanför kiosken och delade ut frukostpåsar till alla som som väljer andra färdmedel än bil när de ska till jobbet.

Ja Tacktack säger jag, och hoppas på att mannen inte läser mina tankar.
För idag var det eeeenbart vädret som valde bort bilen. Fniss

Jaaaassi, denna påse borde inte tillhöra mig.
Men jag vill ändå uppmuntra den här fantastiska gruppen som ändå finns här i Burträsk. Heja er!!




Nizzan får stanna hemma

Min kära Nizzan må vara en pärla, trogen, fin, varm och många andra positiva ord, men.. 
Idag väger nackdelarna över, och den får stå på gården medan fröken Lisa jobba.
Hur tar jag mig till kindergarten tro.
Är det nu man ska använda sig av familjen? 
Ja jag tro det.




Hej du udda tulpan

Hej du där rödaktiga tulpan!
Du är cool, jag gillar dig!





Vilda västern

Alltså jösses Emelia, Christoffer, Amadeus eller vilket namn nu vi ska använda.
Men kan vi snacka lite om det här väderkaoset!

Jag är förmodligen inte ensam med sommardäck såhär i slutet av april..
Uuuughh
30 minuter tog min hemfärd från Bodbysund till Burträsk.
En sträcka på 8 kilometer för att vara exakt!

Det är som att någon från där ovan, har tryckt på någon knapp som heter slowmotion. 
Så här sakta har jag aldrig sett bilarna köra någonsin.
Jag kunde i princip se vilken färg bilföraren har på sina skor.

Ja men i princip typ...



Helgen med ett fint paketsnöre

Knyter ihop helgen med ett fantastiskt fint snöre, och placerar den på min minneshylla. 
Jag hade Frida och Angelica på besök igårkväll. En sån här kväll som sätter sig direkt på läpparna.

Något som jag började tänka på, just innan jag slog igen ögonen var 
den traditonella frågan som jag tror de flesta har stött på någongång. 

"Vad skulle du välja? 
1: inga pengar och vänner,
 2: inga vänner och massor av pengar.

Är det någon som skulle välja svar nummer två?







Bära hjälmar av guld

Visst är det tråkigt att Skellefteå inte tog   årets hockeyguld. 
Jag tycker dock det som är mer tråkigt, är att Frölunda äger en av idrottens finaste låt enligt mig. 
"Bära hjälmar av guld".
Den låt repeteras säkerligen hela kvällen ut...

Jag skrev om den låten tidigare, år 2012 för att vara exakt.
   ⬇️
http://mrslisa.blogg.se/2012/april/bara-hjalmar-av-guld.html

Fredagsdoppet

Mitt bloggande är fläckvist aktivt.
Publiceringen är som ni förstår lite stapplande, borde inte chockera någon vid det här läget.

Vi har checkat in på ännu en ny helg.
Min helg tog fart just efter lunch på fredagen. 
Jag passade på att återskapa mina fredagar som liten. Det vill säga badhus på fredagar!

Eddahallen i Skellefteå är visserligen roligt, men Burträsk badhus äger ändå den rätta stämningen och känslan. 
Tyvärr Skellefteå, den är inte som Burträsk.




Helgen i korta drag

Helgens röda tråd fick gå i lugnets tecken, underskattat är nog rätt ord.

Alma, Olivia, mamma och Skellefteå är 4 nyckelord som sammanfattar helgen på ett bra sätt.

Idag har Nizzan bytt om till sommarkläder. 
Sommardäck med andra ord, det är bara att tacka min snälla pappa som gjorde det bytet möjligt.
Ska jag byta däck i höst? är det tänkt att alla människor ska kunna byta däck själv? 
Måste man kunna sånt, bara för att man har körkort?
Det är bara att böna och be, och hoppas på att jag aldrig, aldrig får punka på bilen...
Eller så är det väl bara dags att lära sig eller?

En helg jag kanske inte kommer minnas i längden, men det har ändå varit en sån där helg som gör att jag borde orka mig genom en ny vecka.
Måndag, come on!!




Påtal majblomman

Visst har ni köpt en blomma?
Vad bra att du har gjort det!
Investera pengar i någonting fantastiskt!

Om du inte har gjort det?
Då borde köpa en innan veckan är slut! 
Okej?



Tråkighetslistan

Har sagt det förr, men tåls att säga igen.
Jag älskar inte att baka...
Men alltså hur tråkigt är inte det på en skala?
Jag tror bakning delar sistaplats med dammsugning på tråklistan...

Lika tråkigt båda två. För att förtydliga om hur tråkigt bakning är när man står i mina sockar, så är till och med diskning roligare..

1. Man kan inte improvisera i bakning.
2. Du kan i princip inte utesluta någon ingrediens.
3. Misslyckas du, så har man kastat tid i sjön.
4. Ugnen lever oftast sitt egna vis, och förolämpar mig ofta.
5. "Placera kakformen i mitten av ugnen och grädda mellan 15-25 minuter
men ååååh vilken flummig beskrivning.


Men nu står jag här en torsdagskväll i alla fall, och rör ihop en fredagskaka till mina arbetskompisar. 
Bara för att de är bäst!
Så nu trotsar jag tråkigheten..






Tråkiga brev

Öppnade ett brev idag där det stod en långrandig text om min blivande pension.
Alltså snark... Men finns det något tråkigare än sånna brev?
Sånna brev till en 22åring?

Jag tänkte slänga brevet oöppnat, men jag har ändå något skriver i ryggmärgen att man ska öppna ALLA brev.

Ett skratt fick det bli i utbyte.
Stackars mina efterlevande.. Inte har de det lätt,  Om jag avlider får de ingen klumpsumma i fickan direkt.
Nej, 16kr/ månad får de under en 5årsperiod.

Hahah återigen snark..




Farmor var och är min idol

Jag samlar inte på väskor
Jag samlar inte på skor 
Jag samlar inte på kläder
Jag samlar inte på smycken
Jag samlar inte på inredning
Jag samlar inte på smink

MEN jag har hittat en samling som kommer passa mig.
JA, Jag ska samla på blommor.
Jag ska bli som farmor Alice, hon hade pelargoner överallt.
Det vill jag också ha.








Mina måndagar framöver

Nu när storasyster och hennes sambo har köpt hus, och gör en ordentlig renovering, så ställer jag upp med det jag är bäst på, sköta deras dotter såklart.

Idag kom jag mitt i samlingen...
Jag fick även äta mellanmål med hela samlingsgänget.
Säg hej till dockan, bebisen, apan och kaninen.
Fröken Alma hade fullt upp och få alla nämnda att vara tysta och skötsamma..
Hahah jasi, vad vore världen utan fantasi?





Hej Mrslisa hejdå skor

Justja, jag har ju en blogg i mitt namn..
Jag har helt enkelt skjutit upp bloggandet till nästa dag i över 200 timmar nu. Vill säga mer än ett dygn då.

Jag heter fortfarande Lisa, och är fortfarande 22år. Så någon radikal livsförändring har dock inte skett på senaste tiden. 


Idag gjorde jag ett köp, som väckte min nyfikenhet till liv. Köpet bidrog även med en sorg då det innebär att mina gamla skor inte få hänga med mig i min vardag på samma sätt längre.

Oj vad dessa gamla skor ha fått uppleva mycket...
Vandrat genom Asiens gator, och burit mig genom en halvmara är bara några få stopp på skons livstid.
Nu ska jag såklart sluta dikta om två skors tidslinje. Nu sätter vi punkt, och välkomnar en ny färg i mitt liv.

Byebye blue


Hey hey rooooosa!




RSS 2.0