Jag gav upp

Min kortdag, och en tanke om årets första springtur föddes i min hjärna.
Inga konstigheter med det så länge allt var innan "springturen".

Så fort jag var i språng började det födas tankar om vad i nedrans tider gör jag. Varför ska jag springa nu? Det är snö och vinter? 
Det fastnar snö i skorna, det är fruktansvärt dåligt underlag osv osv.

Jag kväver dock tankarna och fortsätter att springa. 
Jag möter en långtradare, och han som körde log på ett mystiskt sätt. 
Nu i efterhand förstår jag vad leendet betydde. Han visste mycket väl vad som skulle hända. Och han tänkte förmodligen, "rätt åt henne"
Jag kastas in i ett STORT snömoln, och blev helt övertäckt med snö.
Där sprang jag hostandes med all snörök som fångades av mina lungor.

Sådär förnedrad har jag nog inte blivit i hela mitt liv. 
Jag blev så sur så jag avbröt springningen.
Har nyss gjort upp med mig själv, att någon springning blir det inte förrän det är sommar!!!
    Amen! 





Marknadshelgen

Knäpper på fingrarna och helgen är förbi. Marknadsvagnarna har rullat genom Burträsk i helgen. 
Försäljningen är inget som roar mig, det är stämningen jag är ute efter.
Den är så påtaglig, så jag hoppas att marknadstraditionerna håller kvar många år till. 

Eftersom att min lägenhet är granne med Burträsk-karnevalen så har mitt ställe varit en samlingsplats för familjenAnderssons. 
Återigen ordet mys med en lång betoning myyyyyyyys!







Ja ja kära barn..

"Ska du inte ta av dig fleecebyxorna?"
frågade jag ett barn idag. 
På ett sånt där vänligt och hjälpsamt sätt. Jag fick dock ett rakt och tydligt svar.

"Nej Lisa, för om jag behåller fleecebyxorna på, så slipper jag ju ta på mig de när vi väl ska ut."

Inombords blev jag alldeles varm om hjärtat. För barn är verkligen så smarta på sitt egna vis.

Men för att verkligen erbjuda min hjälp, så förklarar jag återigen på ett vänligt och hjälpsamt vis. 

"Men du tror inte det kommer bli varmt med två par byxor inomhus?"

Till svar får jag: 
"Nepp, för jag fryser litegrann om kinderna, så det är nog bäst att jag behåller byxorna på"

Vi tänker same same but different!
OCH tur är väl det! ❤️



Hur är det med dig

Det visar sig att jag och tre-åringarna på förskolan har samma kvällsrutiner.
I varje fall igår, borsta tänderna klockan 19.00 och somna strax därefter...

Ja ni förstår, jag identifiera mig inte direkt som en 22-åring. Utan snarare som en 2-åring eller en 92-åring...

Om vi bortser från sovproblemen som jag bråttas med i evighet så går det mesta på räls.
En axel som sätter käppar i min vardag är dock något som sätter sig på humöret ibland. 
Men hallå på tal om snö... Jag älskar vintern!!!






Nizzanbilen

Då var det lördag, pigg och glad strosade jag till parkeringen där min NIZZAN stod. Snöig och härlig..
Fanskapet startar inte!!!!

Man ska aldrig lita på bilar tänkte jag.
StrukturLisa fick tänka snabbt och effektivt om hur vi skulle lösa detta.
Jag vart genast på dålig humör.

Pappan min, säger i telefonen att det kan kanske vara slut bensin.
Nej tänker jag, så enkelt kan det inte vara. 
En 5-litersdunk senare startar min pärla på en halv sekund.

Jag är definitivt skyldig Nizzanbilen en stor ursäkt! 




Fredagskänslor

Jag trotsade snöovädret och for till Skellefteå ändå. 
Stundvis svor jag till mig själv.
Varför är jag sådär dumt envis för?

En normal människa skulle nog i mitt fall ha vänt om, och fortsatt vägen hem
mot Burträsk igen.
Men nu identifierar jag mig inte som normal heller.

Jag började koppla in tankar som:
Om jag nu skulle dö, så vill dö försökandes, istället för att dö i ett tillfälle då jag just gett upp.

Jamen ni förstår ju vad jag handskas med.. Ovän med sig själv är inte den bästa fredagsunderhållningen.

Vilken tur att dock klokheten i mig vann, och jag stannade i stan och sov i Almas säng! Lycko jag!






Prinsessan Lisa

Innan jag tog helg, snurrade jag runt på golvet tillsammans med ungarna.
Jag snurrade runt som en liten prinsessa. 
Visst ser ni att jag är Anna i Frostfilmen?





Vidriga kryp

Har ni tittat i snön den senaste tiden?
Näe förstås, det är kanske inte det första man gör om dagarna.
Men ojojoj, vad jag har stirrat ner i snön idag.

När jag gick ut på förskolegården på förmiddagen, var min första tanke 
"Vad har vaktmästaren gjort?, dumpat sand över hela gården"

När jag sen ser att "sandkornen" hoppar så förstår jag att det inte alls är sand på gården.
Heeeela gården var täckt av svarta snöloppor....
Woooooh, det kliar på hela mig bara av tanken. 

Nu hittar jag ingen bra bild på snöloppor, men samma obehagliga tanke är denna bild.
En låda fjärilslarver eller en låda snöloppor, ja det är lika obehagligt tycker  jag. 
Inget man vill ha under täcket direkt.



Ett försök till att beskriva dagskänslan

Då kläderna snurrar runt, runt i tvättmaskinen, snabbt och intensivt i flera timmar.

Man hör ljudet "wohm" "wohm" i en otroligt jämn och fin takt....och sååå plötsligt stannar maskinen av, och kläderna kan äntligen få chans att torka.

Exakt den känslan går jag genom just nu. Det känns som att man har varit i tvättmaskinen hela dagen, och först efter 12 timmar lägger man sig på soffan och inser att
"jaha, det finns ett sånt här läge också.."

Varför jag nämner tvättmaskin? Jo för att ibland kan jag glömma av att jag är en människa.
Man trycker på onknappen och förvandlas till en maskin. 
Man stänger av allt som är runtomkring och bara köööööör.
Maskinen Lisa är effektiv nå jävulskt.
Men det kostar brukar jag tänka.

Nu ska maskinen Lisa få vila en stund, innan nästa arbetsdag börjar..
Det är jag värd!








Plusgrader

Om man bortser från att det blir halkigt, så finns det en bra sak med plusgrader. Iallafall om man som mig, inte äger ett garage.
Det tjocka islagret smälter och bilen blir återigen silver istället för vit.

Om mornarna då jag skrapar bilrutan, så brukar den äldre grannkvinnan, stå brevid och sucka. 
Hon bruka tala om för mig två eller tre gånger om hur synd det är om mig. 
Hon är söt!

Men idag mötte jag ett stort leende trappen.
"Lisa, idag slipper du skrapa rutan!!"

Pluuuusgrader tjooho!!
 blöta barn och blöta kläder tjohoooo......


Söndagskvällen igen

Ja då var vi här igen.
Söndagskvällen, dag före måndag.
För tillfället läser jag ett flersidigt häfte inför mitt första lönförhandlingssamtal som är imorgon.

Utvecklingssamtal från skoltiden har jag i ryggsäcken, men att prata om min tillfälliga arbetssituation är något nytt för mig.
Så det ska minst sagt bli intressant.
Man kan nog inte bli dummare tänker jag.





När det bara känns helt rätt!

Året var 2000, i Brönstjärn. 
Hos min farmor och farfar, i deras hus.

(Jag gjorde entré genom att gå ner för järntrappan och dansade framåt på stenplattorna, mellan björkarna och vinbärsbuskarna.
Jag mimade till låtarna "avundsjuk" med Nanne Grönvall, och "när vindarna viskar ditt namn" med Roger Pontare.

Jag hade en färgad klänning som jag vände ut och in, för då blev det plötsligt en svart "supersnygg" klänning. 
Jag struntade i att sömmarna och lappen syntes.
Jag kände mig verkligen som en riktig schlagerdrottning.

Resterande "barnen Anderssons" satt och såg sommarlovsmorgon "Vintergatan" och var överlyckliga över att "lilla jobbiga Lisa" kunde roa sig själv för en stund... )



Det är så skönt att veta att det här huset finns kvar med oss. 
Genom att Johannes var en av barnen som valde att ta över huset tillsammans med Jenny.
Så nu betar tre katter, två hästar och en hund på det fantastiska stället.

Igår hälsade jag på, och snacka om att man inte gör något annat än att le när man sitter i bilen på vägen hem! 






Välkommen sjuk

För tillfället har jag varmt välkomnat den förkylning som har checkat in i min kropp.
Den har varit frånvarande i över ett års tid. När man dessutom kretsar runt snor, feber, slem och hostor varendaste dag så ser jag till att förkylningen inte ska bli ett problem.

Jag har borrat ner mig i soffan i huset, tillsammans med Pelle.

Han är inte vacker, det vet vi! 
Men GO!









Ännu en kommentar

Jag gömde en leksak för att undvika konflikt mellan barnen.
Ett barn på 7 år kommer fram till mig och frågar vart just den leksaken är?!
Jag svarade att jag har gömt leksaken, och att vi istället ska äta mellanmål.

Barnet stirrar en kort stund, sen säger han som så:

"Hmm, undra vart gamla damer bruka gömma saker.."

Hahah alltså jösses! När räknas man som en gammal dam? 
Vid 22 års ålder har jag just fått lära mig!





Att nå sitt mål

När jag öppnade ytterdörren till huset, mötte jag en pappa som var stolt som en tupp.
Alla som känner pappa och hans bror Sören, vet att det är falukorven som kretsar kring deras liv. Falukorv funkar alltid, brukar vi få höra.

Ingen slump att falukorven blev mittpunkten både på pappa och Sörens 50-årskalas.
Pappa fick ett dussintal falukorvar i sin famn på sitt kalas, och bröderna utsattes för falukorvtest på Sörens kalas. 

Igår stod pappa i hallen med sin egen falukorv.
Han har infört ett samarbete med topchark, och har komponerat ihop rökt-fläsk-korv!
Det blir nyheten i sitt egna företag.

Jag blev bjuden på världspremiär, som han själv nämnde det.
Första tuggan giiiiiick till Lisa!






 

Torsdag...::

Man är bara människa!
Det är veckans fjärde dag, och det märks! Torsdag med ett stort T, svenskans veckodagar stavas med små bokstäver jo det vet jag.. Men ibland vill jag bara förtydliga att torsdagar är fan bra jävliga. Men det måste få vara så eller?

Efter jobbet for jag hem till min mor och far. Men kvinnan i huset skulle på möte, och mannen i huset skulle se hockey....
och kvar är det en hund som ser ut som en gammal gubbe, och sitter i trappen och stirrar på mig.... 
Nääääe nu snart tar jag helg!!





Talang

Alltså titta vilken fröken jag är!!
Jag kan Tillochmed rita en skoter.
Ni förstår att jag är poppis nu va? 




Helgen

Justja jag har ju en blogg också..
Namen nu har jag checkat in på vecka5, Inte tokigt alls säger min magkänsla. 
Jag har lyckats slänga in lite allt möjligt i den här helgen. 
Lite Skellefteå, lite Alma, lite burträskfolk, lite friluftsliv och lite Byske??

Japp precis, lite Byske också.
Det jag förknippar Byske med? hm jo det måste vara vår 13-0 vinst i fotboll....

Annars kan jag inget om det stället.
 Jag antar att det är ett ställe som sliter för sin överlevnad precis som Burträsk.
Jag ville såklart kika på det nya caféet "Fridas" som för den delen har en strålande personal. 
(Liiiiiite burträskgener såklart)
Arbetsmyror hela högen! Otroliga!

Lisa imponerad!


Jag var på Attityd med Alma för att se på när käre mor vårdades.
Flickan fick bestämma vilken hårfärg hon skull ha.
Hon pekade på rosa, och jag var inte långsam med att greppa tag i burken. Jag vet att Almas mamma inte gillar rosa....

Jag dutta på lite rosa, såklart vart jag nöjd och flickan själv. Men mamman fick en inre panik som var svår att dölja.
Vem tro ni njöt mest??

Japp Lisa såklart! 💕 







RSS 2.0