Inatt brann en av hans rökbastur ned. Jag kan nog tala för många, då ingen blir speciellt förvånad.

Det börja redan när jag var en 5åring. Pappa hämtade mig från dagis, och då skulle pappa bars såga några stockar med motorsågen.

Jag satt i bilen och underhöll mig själv, och när jag tittar upp så står pappa med motorsågen i handen, och STORA eldsvådor i byxorna. Vill säga midjan och neråt.

I någon slags panik flaxar han med armarna för att försöka släcka elden som nu äter hans ben,

Urrrsch vilket minne. Jag minns bara hur pappa skrek.

Den 5åriga Lisa hade aldrig hört så många svordomar på samma gång förut.

Som om inte det var nog.

Även husvagnen brann, och bastun brann. 

Och nu "slutligen" rökbastun.

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta, men nu när ingen skadades väljer jag ändå att skratta!