Hur svårt kan det va?

Något som har kommit till att bli min vardag, det är att låta Johanna blund fånga mig på rasterna.

Jag kallar henne Johanna blund, ett tillstånd mittemellan vaken och sovandes.

I varjefall, så fångade Johanna blund mig idag vid rasten, i vanlig ordning.
Jag fick lite "sovmärken" på kinden, varav ett barn säger.

"Åh nej Lisa, har du också blivit brännskadad?
Hen lägger till i slutet att kaffe är farligt.

Nu hade hen själv haft en dålig erfarenhet av kaffe, men att göra sin egna tolkning på det här sättet, ja det gör mig imponerad.
Imponerad på hur barn tänker.

Ni kanske har sett programmet på TV, då Peter Settman har en barnpanel som diskuterar vuxenfrågor. "Hur svårt kan det va?"
Om ett sånt program roar er, glöm inte att det där är förskolornas personal vardag. Lycko oss!




Olivia 3 år

Vår Olivia fyllde tre år i veckan, och igår blev vi bjudna på frostkalas. 

Såklart var jag Elsa, precis som flickan själv.

Så konstigt, flickorna blir äldre och äldre men inte jag....


gröna ägg

I julas fick vi en ny medarbetare på Solänget. 

Hemma på sin gård har hon små djur med fjädrar på.
Hon ville visa barnen att det finns så många olika hönsraser, och det är rasen på hönan som bestämmer färgen på ägget!!

Barnen var inte så värst intresserad faktiskt. Men jag var i varjefall det.
I veckan hade hon med sig ett äggpaket till oss var.
Tack hönornaaaa!


Hårdrockare

"Oj, var det bara du Lisa!! 
I ögonvrån såg du ut som en hårdrockare, när du svängde sådär med håret"
(Citat från ett fritidsbarn)


Hårdrockare??
Jag tog nog inte det där som en komplimang...
men jag kan leva med den kommentaren i allafall.
Jag kan ändå inte vara utan barnens ärliga och spontana kommentarer och funderingar. 
Sen känner jag mig mer som Elsa än en hårdrockare.



Påtal om bananer.. Den här bruden ska till sydAfrika i 5 veckor.
Jag vill också sitta på flygplan mot solen!!!
Sådär som jag höll på med förr tiden resa, boka,  resa, boka, resa.


Friskluftsberoende

Då solen visar sin närvaro, skriker mina organ inombords "Vi vill vara ute!!!"

Punkt slut!

Visste ni att man kan bli beroende av utomhusluft? 
Näe men det är faktiskt sant. 
För jag är helt enkelt en av de som är det. 
Det ingår i förskolelivet, då blir man det.

Att åka i vitbergsbacken med mina flickor är väl en kanonidé tänkte jag.
Men att hela kalaset slutade med två blåa knän... Ja det kan jag väl leva med då..


Samma Lisa typ!

Lisa Andersson är fortfarande mitt namn. Är dock ett år äldre sen sist. 

Med andra ord, ett år klokare, och det tycker jag man märker hela tiden. Jag drömmer både om blommor och verktyg..

Jag kallas fortfarande för fröken Lisa på vardagar, och för moster Lisa på helgerna.
Jag har två stadiga fötter i Burträsk, men man kan även säga att jag har en haltande fot i Robertsfors, då jag har välkomnat en Robertsforsbo in i mitt liv. 

Alltså, är mitt liv same same but lite annorlunda.



Vi kör

Nämen för tusan! Jag blir ju inte yngre direkt...

För varje dag som går, så går jag ett steg närmre senil.
Därför fortsätter jag att ha mitt liv i bokstäver en tid framöver.
Bokstäver som kommer från min värld.

För det greppar vi ju, Mrslisa är den finaste dagboken man kan ha.



RSS 2.0