1-0 till mig mot hösten

Hösten är ju den charmigaste årstiden, men den mest krävande också. 
Gäller att anstränga sig för att hålla sig över ytan, så man inte drunknar av mörkret och kylan.
Det var någon som sa att för varje dag som går, så förlorar vi 6 minuter ljus. Det är klart på en vecka handlar det om drygt 40 minuter.
Det kanske låter deppigt för vissa.. men om man gör en personlig ansträngning, på att se det mysiga i det mesta, som tända ljus, bonde söker fru, den där varma te-koppen, biobesök, och goda och långa middagar, en eld eller badhusbesök så känner jag att då har man vunnit över höstdeppet!!

Det är klart att när man närmar sig tentadatumet, så kan allt bli lite tyngre, men än är det svårt att bryta ned mig.
(null)


Anderssons nykläckte!

"SMMAACK" Sa det! sen var man igång med rutiner igen.
Ingen tid att spilla tycker lärarna, högt tempo från start!
Invigde veckan med att bli moster för andra gången till en liten Ellen!...Trodde jag och hela Anderssons ja! Tjiiiiiii fick vi! 
Syrran har övertalat hela bunten att hon kan bara få tjejer, och att det inte fanns på världskartan att det skulle vara en grabb, men att det var en unge med snase, ja det var bara att konstatera. 
Ja så förvånad blev vi allihop, och inte minst Alma! Hon som hade hunnit planerat en hel framtid för sin lilla prinsessa till lillasyster. 
Men hur som haver barnen kär.. grabben är mer än välkommen till Anderssons, oavsett kläder. Rosa är fint! Det  tycker vi alla
♥️♥️

(null)


Brum brum sa björnen

Att avsluta sommaruppehållet med en höstförkylning känns helt perfekt ultimat! 
Då har jag gjort bort det snoriga, det hostiga och det febriga redan. Då är det bara att tuta och köra på måndag.

På tal om att tuta och köra! 
Gårdagen bjöd på en annorlunda upplevelse då jag och Jacob skull till Umeå.
Jag ser något brunt och lufsigt springa över vägen just framför våran bil. 
Mitt på ljusa dagen !!
Det var en riktigt nallebjörn! Va!! Coolt!

Björnar finns på riktigt, och JAG Lisa Andersson har fått se en Björn!
Det läskiga är nu att, jag kan för första gången förstå varför alla är rädda för att gå i skogen.
Folk är rädd Björn, och jag tyck det är lite märkligt? För det finns ju inga björnar här omkring där vi bor, men jooooordaa Lisa, det finns visst björnar!
Jag föredra dock våran Nalle istället! Han är mycket snällare.

(null)


RSS 2.0