Något som jag inser just nu..

I ärlighetens namn, så är jag precis där jag vill vara just nu.
Skolan är i ett eget kapitel för sig, både något som jag har lagt bakom mig, men ändå något som finns framför mig, i början av september.

Jag har inskolat mig på arbete, och jag har några pass i sommar som jag ska beta av.
Men det är inte så att jag arbetar bort sommaren, utan det är på "kul-nivå", och inte "måste-jobba-nivån". Det är något som jag ärligt ser fram emot. Jag saknar att ha ett jobb att gå till. 

Robertsfors är såklart min metropol, min tryggpunkt, men Jag kan fara vart jag vill, jag kan göra vad jag vill, och det är en riktigt frihetskänsla som jag är osäker om jag någonsin har haft. Det intressanta är, att jag inte kan sätta fingret på varför, men nu lever jag medsols så att säga!

(null)

(null)

(null)

(null)


Lämna ett kapitel, börja ett annat

Okej så här är det!
Jag har betat av två terminer, vilket betyder en tredjedel av utbildningen är färdigstökad.
Hands up till mig!!
Tiden är inte ett bekymmer, jag mena den går bara uta sjuttsicke. 
Mitt bekymmer handlar mer om att hantera alla olika förändringar, och att försöka finna mig i alla nya roller som nybliven hundägare, student, sambo, någon som bor i hus, jamen bara rollen som Robertsforsbo och inte  Burträskbo. Det har nog varit och ääär helt klart det jag har jobbat med mest, och mååååste jobba vidare med.

Nä men nu lägger jag det bakom mig, nu firar jag strax ett år med alla dessa förändringar, så nu måste jag sätta lite punkt på det, och bara finna mig!

Vad händer då nu?
Jag lämnar förskolejobb i ryggsäcken och skolar in på mig ett helt nytt jobb i en helt annan verksamhet tyyp, eller ändå inte.
Nu handlar det om att jag ska jobba som boendehandledare för just barn och unga. Superspännande på riktigt.
Vid sidan av jobbet, har jag kickat igång en renovering på nedervåningen som ska bli vårt blivande vardagsrum. 
Lika spännande är väl det. 

Det här med förändringar, det är synd att då de ha skett som flest förändringar i mitt liv, så står mrslisa som mest still. Sååå synd! För då har jag inte den dokumenteringen som faktiskt är min morot till varför jag ens väljer att trycka mitt liv i bokstavsform. 
Men det kommer jag att försöka ta igen. 
(null)




Sista rycket

Nu har jag slutet av första året på personalvetarprogrammet i sikte.
 Om 14 dagar ska jag ha skrivit sista tentan som då är arbetsrätten. 
Enligt ryktet den tyngsta tentan på hela programmet.
Genom att juridiken och lagen är så pass relevant, så känner jag ändå att drivkraften och motivationen ändå finns kvar.

Men sen har man en massa "måsten" som flåsar mig i nacken så som en hel nedervåning som skriker  
"Lisa måla mig", 
en trädgård som skriker 
"Lisa vårda mig", 
och ett helt hus som skriker
 "Lisa städa mig".
Jag får tag mig i hornen, och försöka prioritera. Men att jag ska skulle vara med hus som 24åring var definitivt inte med i min världsplan. 
Men attans! Vilken frihet man får som kompensation istället.
Jag behöver inte ta hänsyn till volymen på musiken, jag behöver inte irritera mig någon tvättstugan OCH det bästa av allt! 
Jag få vara med min Jacob ♥️
(null)


Nallebjörn

Vår egna NALLE, som har bott i Robertsfors lika länge som jag.
Samma dag som jag överlämnade lägenhetsnyckeln, klev Jacob ut ur lastbilen med två små jämtevalpar. 
Nalle fick bo hos oss och hans brorsa Björn-e fick flytta till Jacobs föräldrar. 

Hund skulle ju jag ha, men jakthund var inget jag hade tänkt mig. Men det är bara inse att ska man jaga älg, så funkar det visst inte med dalmatiner eller pointrar.. och nej det är inte jag som har gått och blivit jägare.
Men jag kan idag inte tänka mig en vardag utan nalle som har ett utseende av en varg.

(null)

(null)
(null)


(null)

(null)

(null)

(null)



Glad påskägg🐣

Med ett sving med en lian var påsken förbi.
Ingen drastisk förändring i jämförelse med andra år. 
Vi samlades alla Andersson och dess tillbehör i Grantjärn som vanligt, stället där man aldrig säger att det är för fullt för bara en person till.
Ett hus i ett urgammalt originalskick utan vatten och avlopp och som är farmors hemställe.
Där knådas vi alla ihop tillsammans inom fyra väggar och under samma tak.
Det är väl framförallt två saker som är fokus.

Ett är att få de viktigaste behoven tillfredställda som hunger och värme och  två är att umgås. 
Det här är mitt absolut favoritställe, speciellt när vi är alla tillsammans. Man kan tänka sig att en sådan här situation är en perfekt skapad situation för att splittra en familj, man blir grinig, kräsen  och man går på varandras närver och det slutar med bråk. 
Men nej, inte ens i närheten av det vad jag vet av, utan enbart glada miner, energier och alla känns så jordnära och positiva fast man måst dela sked med en faster eller bror, skita på dass och dricka smält snö.
Glad påskägg! 🐣

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)




Juridiska

Jag skulle ju aldrig gå skola.. det var ju det jag intala både mig själv och andra. 
Nej jag skulle visa alla andra att man kan jobba och livnära sig utan utbildning.
Nog må jag vara tjurig, men är tacksam att jag tillät mig själv att ändra mig.
Jag tänkte väl någonstans, att ska jag nu lika inte bo Burträsk, kan jag väl lika gärna sätta mig vid skolbänken också.

Om dagarna möter jag 59 andra pluggsugna individer, och jag lär mig för tillfället lite juridiska.
Ja arbetsrätt, men för mig innebär det ett helt nytt språk. 
Normer är jag expert på, men lagar har inte direkt varit min starka sida.
Men annars då? Jo jag har klivit in i mitt 24:e år, och mina flickor växer och är snart tonåringar. Galet
(null)

(null)



Jag bodde i Burträsk

"Jag heter Lisa och jag kommer från Burträsk, men bara för just nu bor jag i Robertsfors, för tillfället bara"

En standardmening som jag säkert använder minst en gång i veckan nu för tiden.  Burträsk var och är alltid en del av min identitet, det går inte bara ändra på. 

Alltså att vända livet upp och ner samtidigt, på en och samma gång! Ja det gjorde jag, helt oplanerat, allt gjordes på ren impuls med lite bra magkänsla på det också. 
Lämnade trygga förskolan, flyttade från min fantastiska lägenhet, och bosatte mig i en villa i Robertsfors.
Som om inte det räckte.. hoppade på personalvetareprogrammet och blev helt plötsligt student på Umeå universitet.
Bekantade mig på en förskola placerat i en skogsdunge i Robertsfors, och välkomnade en    Valp i mitt nya hem samtidigt som en total renovering gjordes i huset.
Trots det, ja trots dessa enorma förändringar för lilla älskade jag, så gjorde jag detta bara för att jag gick och kärade ner mig i en underbart snäll och fin människa som älskar timmerbilar. 

Mrslisa lever, nu kör vi! 


(null)


Ett viktigt och stort beslut för Personen Lisa

"Allt har sin tid" säger ett känt begrepp.

En trist mening, som kan tyckas användas enbart i negativa sammanhang.
Att komma ihåg, så är inte fallet!


Mitt kapitel inom barnomsorgen, är inne på sista versen. Den 22:a juni gör jag min sista dag.
Ett beslut som jag själv har tagit.
Mest för att det är nu dags för mig att göra någonting annat.

Ni som har läst Mrslisa, veeeet att förskolan har en obeskrivlig betydelse för mig. 
Jag är evigt tacksam för alla minnen, citat, perspektiv och påminnelser som barnen har lärt och givit mig.
Såklart även arbetslaget, som har också sett lite olika ut genom tiden.

Två år på Solängets förskola, helt otroligt faktiskt, TACK!





Hur svårt kan det va?

Något som har kommit till att bli min vardag, det är att låta Johanna blund fånga mig på rasterna.

Jag kallar henne Johanna blund, ett tillstånd mittemellan vaken och sovandes.

I varjefall, så fångade Johanna blund mig idag vid rasten, i vanlig ordning.
Jag fick lite "sovmärken" på kinden, varav ett barn säger.

"Åh nej Lisa, har du också blivit brännskadad?
Hen lägger till i slutet att kaffe är farligt.

Nu hade hen själv haft en dålig erfarenhet av kaffe, men att göra sin egna tolkning på det här sättet, ja det gör mig imponerad.
Imponerad på hur barn tänker.

Ni kanske har sett programmet på TV, då Peter Settman har en barnpanel som diskuterar vuxenfrågor. "Hur svårt kan det va?"
Om ett sånt program roar er, glöm inte att det där är förskolornas personal vardag. Lycko oss!




Olivia 3 år

Vår Olivia fyllde tre år i veckan, och igår blev vi bjudna på frostkalas. 

Såklart var jag Elsa, precis som flickan själv.

Så konstigt, flickorna blir äldre och äldre men inte jag....


gröna ägg

I julas fick vi en ny medarbetare på Solänget. 

Hemma på sin gård har hon små djur med fjädrar på.
Hon ville visa barnen att det finns så många olika hönsraser, och det är rasen på hönan som bestämmer färgen på ägget!!

Barnen var inte så värst intresserad faktiskt. Men jag var i varjefall det.
I veckan hade hon med sig ett äggpaket till oss var.
Tack hönornaaaa!


Hårdrockare

"Oj, var det bara du Lisa!! 
I ögonvrån såg du ut som en hårdrockare, när du svängde sådär med håret"
(Citat från ett fritidsbarn)


Hårdrockare??
Jag tog nog inte det där som en komplimang...
men jag kan leva med den kommentaren i allafall.
Jag kan ändå inte vara utan barnens ärliga och spontana kommentarer och funderingar. 
Sen känner jag mig mer som Elsa än en hårdrockare.



Påtal om bananer.. Den här bruden ska till sydAfrika i 5 veckor.
Jag vill också sitta på flygplan mot solen!!!
Sådär som jag höll på med förr tiden resa, boka,  resa, boka, resa.


Friskluftsberoende

Då solen visar sin närvaro, skriker mina organ inombords "Vi vill vara ute!!!"

Punkt slut!

Visste ni att man kan bli beroende av utomhusluft? 
Näe men det är faktiskt sant. 
För jag är helt enkelt en av de som är det. 
Det ingår i förskolelivet, då blir man det.

Att åka i vitbergsbacken med mina flickor är väl en kanonidé tänkte jag.
Men att hela kalaset slutade med två blåa knän... Ja det kan jag väl leva med då..


Samma Lisa typ!

Lisa Andersson är fortfarande mitt namn. Är dock ett år äldre sen sist. 

Med andra ord, ett år klokare, och det tycker jag man märker hela tiden. Jag drömmer både om blommor och verktyg..

Jag kallas fortfarande för fröken Lisa på vardagar, och för moster Lisa på helgerna.
Jag har två stadiga fötter i Burträsk, men man kan även säga att jag har en haltande fot i Robertsfors, då jag har välkomnat en Robertsforsbo in i mitt liv. 

Alltså, är mitt liv same same but lite annorlunda.



Vi kör

Nämen för tusan! Jag blir ju inte yngre direkt...

För varje dag som går, så går jag ett steg närmre senil.
Därför fortsätter jag att ha mitt liv i bokstäver en tid framöver.
Bokstäver som kommer från min värld.

För det greppar vi ju, Mrslisa är den finaste dagboken man kan ha.



Magkänslan säger

Jag är nu i ett frånvaroträsk, och går i funderingarnas tider.
Jag har en tanke som säger att det är dags att placera Mrslisa på hyllan efter alla dessa år.

Jag ska fundera en stund till.


Herr pch fru kantarell

Nu råka jag vara arbetskamrat med Burträsks enda svampdrottning.
En guldstjärna ska delas ut till henne, därför att hon hade med sig kantareller till vi på Solänget.

Att hon dessutom gick vilse för just de här svamparna känns faktiskt ännu mer exotiskt!

Vilken otrolig lycka!


En påminnelse

Om det idag hade arrangerats en sucktävling, hade jag kvalat in mig själv till final.

Jag har varit i konflikt med diskmaskinen.
En hel förmiddag bestod av grubblande, trix och fix utan resultat.
Klockan var min fiende, och tillslut fick jag inse att papptallrikar var det enda alternativet..
Jävla skitmåndag! Muttrade jag..

MEN!! Här kommer mennet.

Jag förklarade läget, och barnen svarade mig med tjoho och hurrran!
Ett barn sa;
"WEHEIO, det är fest på förskolan! För vi bruka alltid ha papptallrikar då vi har fest"

Jag förvandlades till ett enda stort leende, och helt plötsligt kändes diskmaskinen inte som ett problem.

Jag blev påmind om varför jag jobbar med barn.
Fler bör låtas bli inspirerade av kidsen. För de är levande exempel på hur man vänder det till det positiva.

Dagens guldstjärna går till ungarna!
Tänk och lek som barn!


Som det kan bli

Vinkelgatan hade en Audi-trio uppradad efter varandra.
Nu vet jag att pappa Andersson tillhör den grupp som inte talar FÖR Audi.

Jag har förstått att antingen gillar man det, eller inte.
Precis som tekniken, antingen gillar man Apple, eller så inte.

Nu är det såhär att han har tre barn som faktiskt är med Audi?

Vart har det gått snett?
Jag tycker faktiskt det är otroligt komiskt.


Kanelbullens dag

"Lisa, hur ser din hjärna ut?"
Frågar en 6-åring, som hade varit tyst och fundersam en bra stund.

Barnens egna tankar är fortfarande något som jag aldrig kommer sluta fascineras av.
Sen är det ibland inte alltid så lätt att ge ett bra svar, när man knappt vet själv..


Annars så kanske ni tycker att det uppdateras för sällan. Det kanske ligger nåt i det.
Men om ni bara visste hur mitt liv ha blivit förändrad.
Jag har nästan gått och blivit tokig, jag har nu bakat en gång till sen sist jag skrev här.

Idag är det dessutom kanelbullens dag, och det tänkte jag och barnen på Solänget fira genom att baka.
Jag gillar ju inte ens att baka.?.?

Wiiiieo lycka till säger då jag till mig själv.


Tidigare inlägg
RSS 2.0