Vardagen
Jag har glidit in i den svenska vardagen. Vissa saker är lättare än andra.
Det här med att vända dygnet, visa sig var otroligt svårt. Men absolut svårast är att inte ha min Amanda vid min sida.
I tre månader levde vi mer eller mindre som en och samma person fast uppdelade i två individer.
Konstig känsla att helt plötsligt vara 6 mil ifrån varandra.
Annars så har jag stampat in i arbetslivet igen. Jag rycker in på olika förskolor och skolor.
Åhh! Jag saknar dig skitunge! 6 mil är alldeles för långt, känner mig vilse utan dig Andersson! Jag är redo för att bli sambos igen. Kärlek till dig.