Måndag
Jag sprang på Burträsks längsta cykelväg.
När jag vrider huvudet åt vänster ser jag ett barn som jag har jobbar med i några veckor nu.
Jag ser även att barnet inte cyklar på cykelvägen.
Jag ser även att det är tre bilar som står och väntar in barnet och trycker med sina fötter på bromspedalerna.
Jag ser även att barnet inte ser bilarna.
Sist men inte minst, barnet släpper ena handen från styret och vinkar
"Heeeej Lisa, varför springer du??"
Detta under vingliga omständigheter.
Just då hoppade mitt hjärta tusen hopp!
Jag skriker med en panik i rösten.
"Kom hit på den här vägen nuuuu nuuu nu!"
Uuurrssch hatade den stunden på den här dagen!
