Ett viktigt och stort beslut för Personen Lisa

"Allt har sin tid" säger ett känt begrepp.

En trist mening, som kan tyckas användas enbart i negativa sammanhang.
Att komma ihåg, så är inte fallet!


Mitt kapitel inom barnomsorgen, är inne på sista versen. Den 22:a juni gör jag min sista dag.
Ett beslut som jag själv har tagit.
Mest för att det är nu dags för mig att göra någonting annat.

Ni som har läst Mrslisa, veeeet att förskolan har en obeskrivlig betydelse för mig. 
Jag är evigt tacksam för alla minnen, citat, perspektiv och påminnelser som barnen har lärt och givit mig.
Såklart även arbetslaget, som har också sett lite olika ut genom tiden.

Två år på Solängets förskola, helt otroligt faktiskt, TACK!





Hur svårt kan det va?

Något som har kommit till att bli min vardag, det är att låta Johanna blund fånga mig på rasterna.

Jag kallar henne Johanna blund, ett tillstånd mittemellan vaken och sovandes.

I varjefall, så fångade Johanna blund mig idag vid rasten, i vanlig ordning.
Jag fick lite "sovmärken" på kinden, varav ett barn säger.

"Åh nej Lisa, har du också blivit brännskadad?
Hen lägger till i slutet att kaffe är farligt.

Nu hade hen själv haft en dålig erfarenhet av kaffe, men att göra sin egna tolkning på det här sättet, ja det gör mig imponerad.
Imponerad på hur barn tänker.

Ni kanske har sett programmet på TV, då Peter Settman har en barnpanel som diskuterar vuxenfrågor. "Hur svårt kan det va?"
Om ett sånt program roar er, glöm inte att det där är förskolornas personal vardag. Lycko oss!




Olivia 3 år

Vår Olivia fyllde tre år i veckan, och igår blev vi bjudna på frostkalas. 

Såklart var jag Elsa, precis som flickan själv.

Så konstigt, flickorna blir äldre och äldre men inte jag....


gröna ägg

I julas fick vi en ny medarbetare på Solänget. 

Hemma på sin gård har hon små djur med fjädrar på.
Hon ville visa barnen att det finns så många olika hönsraser, och det är rasen på hönan som bestämmer färgen på ägget!!

Barnen var inte så värst intresserad faktiskt. Men jag var i varjefall det.
I veckan hade hon med sig ett äggpaket till oss var.
Tack hönornaaaa!


Hårdrockare

"Oj, var det bara du Lisa!! 
I ögonvrån såg du ut som en hårdrockare, när du svängde sådär med håret"
(Citat från ett fritidsbarn)


Hårdrockare??
Jag tog nog inte det där som en komplimang...
men jag kan leva med den kommentaren i allafall.
Jag kan ändå inte vara utan barnens ärliga och spontana kommentarer och funderingar. 
Sen känner jag mig mer som Elsa än en hårdrockare.



Påtal om bananer.. Den här bruden ska till sydAfrika i 5 veckor.
Jag vill också sitta på flygplan mot solen!!!
Sådär som jag höll på med förr tiden resa, boka,  resa, boka, resa.


Friskluftsberoende

Då solen visar sin närvaro, skriker mina organ inombords "Vi vill vara ute!!!"

Punkt slut!

Visste ni att man kan bli beroende av utomhusluft? 
Näe men det är faktiskt sant. 
För jag är helt enkelt en av de som är det. 
Det ingår i förskolelivet, då blir man det.

Att åka i vitbergsbacken med mina flickor är väl en kanonidé tänkte jag.
Men att hela kalaset slutade med två blåa knän... Ja det kan jag väl leva med då..


Samma Lisa typ!

Lisa Andersson är fortfarande mitt namn. Är dock ett år äldre sen sist. 

Med andra ord, ett år klokare, och det tycker jag man märker hela tiden. Jag drömmer både om blommor och verktyg..

Jag kallas fortfarande för fröken Lisa på vardagar, och för moster Lisa på helgerna.
Jag har två stadiga fötter i Burträsk, men man kan även säga att jag har en haltande fot i Robertsfors, då jag har välkomnat en Robertsforsbo in i mitt liv. 

Alltså, är mitt liv same same but lite annorlunda.



Vi kör

Nämen för tusan! Jag blir ju inte yngre direkt...

För varje dag som går, så går jag ett steg närmre senil.
Därför fortsätter jag att ha mitt liv i bokstäver en tid framöver.
Bokstäver som kommer från min värld.

För det greppar vi ju, Mrslisa är den finaste dagboken man kan ha.



Magkänslan säger

Jag är nu i ett frånvaroträsk, och går i funderingarnas tider.
Jag har en tanke som säger att det är dags att placera Mrslisa på hyllan efter alla dessa år.

Jag ska fundera en stund till.


Herr pch fru kantarell

Nu råka jag vara arbetskamrat med Burträsks enda svampdrottning.
En guldstjärna ska delas ut till henne, därför att hon hade med sig kantareller till vi på Solänget.

Att hon dessutom gick vilse för just de här svamparna känns faktiskt ännu mer exotiskt!

Vilken otrolig lycka!


En påminnelse

Om det idag hade arrangerats en sucktävling, hade jag kvalat in mig själv till final.

Jag har varit i konflikt med diskmaskinen.
En hel förmiddag bestod av grubblande, trix och fix utan resultat.
Klockan var min fiende, och tillslut fick jag inse att papptallrikar var det enda alternativet..
Jävla skitmåndag! Muttrade jag..

MEN!! Här kommer mennet.

Jag förklarade läget, och barnen svarade mig med tjoho och hurrran!
Ett barn sa;
"WEHEIO, det är fest på förskolan! För vi bruka alltid ha papptallrikar då vi har fest"

Jag förvandlades till ett enda stort leende, och helt plötsligt kändes diskmaskinen inte som ett problem.

Jag blev påmind om varför jag jobbar med barn.
Fler bör låtas bli inspirerade av kidsen. För de är levande exempel på hur man vänder det till det positiva.

Dagens guldstjärna går till ungarna!
Tänk och lek som barn!


Som det kan bli

Vinkelgatan hade en Audi-trio uppradad efter varandra.
Nu vet jag att pappa Andersson tillhör den grupp som inte talar FÖR Audi.

Jag har förstått att antingen gillar man det, eller inte.
Precis som tekniken, antingen gillar man Apple, eller så inte.

Nu är det såhär att han har tre barn som faktiskt är med Audi?

Vart har det gått snett?
Jag tycker faktiskt det är otroligt komiskt.


Kanelbullens dag

"Lisa, hur ser din hjärna ut?"
Frågar en 6-åring, som hade varit tyst och fundersam en bra stund.

Barnens egna tankar är fortfarande något som jag aldrig kommer sluta fascineras av.
Sen är det ibland inte alltid så lätt att ge ett bra svar, när man knappt vet själv..


Annars så kanske ni tycker att det uppdateras för sällan. Det kanske ligger nåt i det.
Men om ni bara visste hur mitt liv ha blivit förändrad.
Jag har nästan gått och blivit tokig, jag har nu bakat en gång till sen sist jag skrev här.

Idag är det dessutom kanelbullens dag, och det tänkte jag och barnen på Solänget fira genom att baka.
Jag gillar ju inte ens att baka.?.?

Wiiiieo lycka till säger då jag till mig själv.


En söndag

Veckans sjunde dag, och vi knyter en rosa rosett om vecka 38.

Det har varit mycket verkstad, och lite snack på den här veckan.
Jag har suttit på ett effektivt driv, automatiskt får veckan högt betyg.

I helgen har jag för första gången knådat bullar med hjälp av min duktiga Angelica.
Utan henne hade det nog tagit ännu fler timmar än vad det gjorde.

Det som är underbart med Angelicas placering av hus (hon bor mitt i skogen), det måste vara mysfaktorn med att ha bambisar som grannar.
Jag skulle gärna vilja byta ut mina igelkottar och grannkatter mot rådjur och älgar.


I Hjalmars

Familjen Andersson har som tradition att träffas i bagarstugan varje år.
Först bakas det bröd en hel helg, sen avslutas det med pizza i vedugnen.
Kan det bli mer äkta?

Det hösten gör med vår natur, är ett jävla bra konstverk.
Årstiden är magisk!


RSS 2.0