Vardagen

Jag har glidit in i den svenska vardagen. Vissa saker är lättare än andra. 
Det här med att vända dygnet, visa sig var otroligt svårt. Men absolut svårast är att inte ha min Amanda vid min sida.

I tre månader levde vi mer eller mindre som en och samma person fast uppdelade i två individer. 
Konstig känsla att helt plötsligt vara 6 mil ifrån varandra. 

Annars så har jag stampat in i arbetslivet igen. Jag rycker in på olika förskolor och skolor. 






Så mycket kärlek










Enligt plan

På flygresan hem missade vi detaljen att mat inte ingick i priset.
I 12 timmar drömde båda om vilken svensk mat som skulle få bli vår premiär. Amanda uttrycker sig med ett skratt:
"Det blir allt utom wook and roll (thaimat) i varjefall" 

Jag och syrrans sambo lyckades lura skiten på familjen. 
Allt gick enligt plan, MEN utom en sak.
Linnea stod för middagen och hade fixar wook and roll mat!!!

Tjiii, där fick jag.....




Hemresa

I början av november sa syster till mig att jag inte skulle meddela mor och far vid min hemgång. 
Där föddes en tanke, jag ska sätta syrrans kontrollbehov på plats och dyka upp utan hennes vetskap också.
Därav lögnen på Mrslisa.

Just efter nyår stod jag och Amanda vid ett vägskäl. Vårt Thailandsvisum tickade  och vi tvingades till ett beslut.

Filipinerna- en tyfon
Malaysia- översvämning 
Bali - flygplan runt området försvann.

Vi valde därför att avrunda resan, och resa hem till Sverige. 







Förlåt

Då ska jag väl börja med att be om någon slags ursäkt. En ursäkt av den mildare varianten.
För här på Mrslisa så har jag ljugit.

Jag är inte i Burma, inte i Thailand, inte Vietnam och därmed inte i Asien överhuvdtaget.
Jag är i Sverige, i Burträsk, hemma där jag faktiskt hör hemma.


Jag njuter och jag mår. Jag ska förklara mer senare. Så ännu en gång ber jag om ursäkt för lögnen. 




Ännu ett hejdå..

Ännu ett hejdå för den här resan. Vi har nu vinkat av vår sambo Mimmi.
Hon åker tillbaka till Sverige. 
Vi är för tillfället i Bangkok ett par dagar till. 
Vi har ett plan som väntar på oss redan på onsdag, då vi ska till Burma. Vi hag hört så mycket bra om det landet, så det känns skönt att vi äntligen har bestämt oss för det.

Vi har hört talas om en flytande marknad, så vi tänkte försöka oss på det såsmåningom, annars njuter vi av vad khao san road har att erbjuda. 




18e januari


Storebror, fyller 24 år idag!
Stooooort grattis, kärlek! ❤️❤️





Min vardag

Vår Mimmi firades igår för sina 22 åriga gråa hårstrån! 
Imorgon lämnar vi den här ön, och fortsätter vår resa.




Den 14 januari

Dagen som återkommer, och det är ingen skillnad i år. Hur vi än vrider och vänder på det, så har vi alltid tre födelsedagar på denna dag.

Moster Marianne
Kusin Karolina
Systers sambo Nils

Fast något som är unikt för i år,
Nils fyller för fasen 30 år! 
Galet stort grattis till er! 
Kärlek skickas ❤️





Kompis

Amanda säger några gånger om dagen 
"Våga hata djur"

Ja thailändska djur är bra märkliga!
Men kan inte låta bli att sakna min Pelle Svanslös, goaste kompisen! 







Fortsättning

Vi myser på vidare. Vi har lämnat ap-boendet och bor nu på ett mer bekvämt boende. Vi stannar här tills Mimmi och hennes gäng åker hem till Sverige.

Igår var vi på ett ställe och spelade lite spel och liknande. Stället hade förbjudit en viss nationalitet. Skönt nog var det inte vårt land.






Jag brukar tänka på er där hemma
Varje dag, såklart glädjer det mig att ni har snö och lite kyla. Vem vill ha en vinter utan snö!! Smått avis, dock vet jag att klaga är inget jag ska syssla med för tillfället.


Moppe

Vi hyr lite mopeder och utforskar ön





Dagen

En båt hade oss 6 norrlänningar som passagerare. 7 timmar senare, är vi alla helt lyriska över dagens minnen! 







Apor

Vi bodde i en liten bungalowby som var placerad ute i djungeln!
Det betyder att vi hade ett dagligt och nattligt besök av apor.
Jag bruka alltid skratta åt Amanda, för att hon är rädd för det mesta. Men när det gällde apor, så var jag allt annat än kaxig. 

De glodde in genom våra fönster, stampade på taket och skrek som galningar. När de sen satte sig på handtaget oh försökte få upp låset, skreeeeek både jag och Amanda och låste in oss på toan.

FYY!!! 







Jag har ingen koll

Jag vet knappt vars vi är, vilken dag det är, vilket datum vi har eller vad vi har gjort på senaste tiden!
Mycket händer hela hela hela tiden!

Det har varit bara jag och Amanda på senaste tiden! Nu är vi dock uppe i 6 personer, då vi har mött upp ett par Umebor och min älskade Mimmi! 




Visum

Idag var vi och förlängde vårt visum för Thailand. Det var dessvärre inte ensamma om.. 6 timmar senare höll vi ett pass med ett förlängt visum.
HELT galet så sjuk situation.
Det finns speciellt en nationalitet som inte kan det här med att stå i kö och vara artig och trevlig,  och det höll på ta knäcken av både mig och Amanda!

Vi har bytt boende ännu en gång. Egentligen har jag inget emot det. Jag är dock lite ovan att vem som helst kan komma in i rummet hur som helst. 

Ingen ovanlighet att man stå helt utan kläder och i samma veva skakar hand med sin nye rumskompis. 




Hostel




Som backpacker lever man på slumpen. Man vet aldrig vart man hamnar. 
För tillfället är vi incheckade på ett guesthouse.
Vissa är mer bekymrande än andra.. Amanda såg sig få ett straff från Gud, som blir tvungen att sova överst på en våningssäng.






Lägesuppdatering

Nyår, feber och resande har begränsat  bloggandet.
Vi är dock på bättringsvägen, och vi har börjat bli aktiva igen.
Veckan på Koh Tao bokstavligt sprang iväg. Nu har vi valt att åka till grannön igen. Vi kan visst inte få nog av Koh Samui. Så nu har vi våra tassar på känd mark så att säga.

Svinroligt att träffa svenska gänget igen. 
Det är häftigt att få vara en del av deras familjära sammanhållning.

Vad händer framöver? 
Vår tid i Thailand tickar. Vårt visum går ut på tisdag. Vi har valt att förlänga visumet för Thailand för att slippa stressa oss ur landet. 



Gott nytt år!

TACK 2014!
Jag är tacksam över det året som har varit! Men nu är jag redo för vad år 2015 har att ge mig. Eller snarare vad jag har att ge 2015.




RSS 2.0