Skolan är i ett eget kapitel för sig, både något som jag har lagt bakom mig, men ändå något som finns framför mig, i början av september.

Jag har inskolat mig på arbete, och jag har några pass i sommar som jag ska beta av.

Men det är inte så att jag arbetar bort sommaren, utan det är på "kul-nivå", och inte "måste-jobba-nivån". Det är något som jag ärligt ser fram emot. Jag saknar att ha ett jobb att gå till. 

Robertsfors är såklart min metropol, min tryggpunkt, men Jag kan fara vart jag vill, jag kan göra vad jag vill, och det är en riktigt frihetskänsla som jag är osäker om jag någonsin har haft. Det intressanta är, att jag inte kan sätta fingret på varför, men nu lever jag medsols så att säga!