Genom att juridiken och lagen är så pass relevant, så känner jag ändå att drivkraften och motivationen ändå finns kvar.

Men sen har man en massa "måsten" som flåsar mig i nacken så som en hel nedervåning som skriker  

"Lisa måla mig", 

en trädgård som skriker 

"Lisa vårda mig", 

och ett helt hus som skriker

 "Lisa städa mig".

Jag får tag mig i hornen, och försöka prioritera. Men att jag ska skulle vara med hus som 24åring var definitivt inte med i min världsplan. 

Men attans! Vilken frihet man får som kompensation istället.

Jag behöver inte ta hänsyn till volymen på musiken, jag behöver inte irritera mig någon tvättstugan OCH det bästa av allt! 

Jag få vara med min Jacob ♥️