Ja det är ju det min vardag egentligen går ut på, men för stunden känner jag ett starkt behov av att skriva vad jag känn och tyck utan att bli vetenskapligt bedömd.

Sen september har det väl hänt allt och ingenting kan jag väl känna. Tiden springer iväg som vanligt, och av den anledningen känns det som att man inte hinner något.

Men å andra sidan, så håller jag på att gnata av fjärde terminen på personalvetarprogrammet. Jacob krigar på med sina timmerbilar, renovering av huset står rätt stilla, och min bil vägrar starta och står i ett garage. 

Japp vardag år 2019 för Andersson.