Hela fredagen var dramatik. Jag och Alicia låste Ostens hus 1.15 och kunde då äntligen pusta ut. 
Kvällen slutade med ett besök av mina Burträskpojkar som jag brukar bjuda på föda. Det är liksom min roll här i världen. Jag är som en livs livanade caféteria på två ben som kan kallas för tant Lisa. Så om jag har glömt den lille detaljen att bjuda in pajkarn, påminner de mig med ett litet leende.

*

Idag lördag så har jag fortfarande varit mätt sen gårkvällens tre rätters. Jag blir så arg på mig själv att jag gör skolarbete på en lördag. Måste skärpa mig på riktigt!!

Bilden blev precis ett år i natt. En sliten stinta är detta. Men dte jag vill visa är att chekca in snön och den enorma kylan!