Nu ska jag vara så här yyybertråkig och berätta en helt vanlig dag i min värld.

Morgonpromenad runt Boulonger-skogen.

Därefter kom Emelie, och vi åt en frukost som med Karros ord kallas för "inte ungkarls frukost".

Därefter hämtade jag Amanda vid tåget. Så nu kan vi klättra på tapeten tillsammans. Jag tror jag aldrig kommer hem mer.