När LNLP-helgen hade nått sitt slut, gällde det att sadla om fort och smidigt. Jo därför att fröken Andersson skulle på Namn-Kalas. Det var Almas tur att ha kalas. Det var helt galet mysigt. Jag vill visa massa fina bilder, fast det får bli vid ett senare tillfälle. 

När Lisas kropp skrek att den var sliten och ville helst bara vila, så fick vi sadla om en sista gång. Vi samlades HELA Anderssons hemma i Järvtjärn för ett litet avskedsmoment av Micke och Karro.

 

 

Här har vi en bild på två mormor och mina småhjärtan Alma & Olivia.