Vår Asienresa
Man kan undra varför jag har ett bitsår I min mun. Man kan också undra varför Sannas naglar är bitna på..
Jag vet egentligen inte hur jag ska börja det här inlägget. Jag önska jag kunde skriva, att resan hit gick bra fast då ljuger jag så in i helvetet. (ursäkta språket) .
Vi stod på Arlanda, och kände att vi hade gott om tid. Men när det då blev vår tur att checka in, så ber damen oss att vi ska ta fram hembiljetten.
När vi berättar att vi inte hade en hemresebiljett nekade hon oss att kliva på planet.
Hon hänvisade oss att boka en biljett på 30 minuter via våra telefoner.
Jag drabbades av panik, och jag tror jag fångade Amanda in i min panik också.
Den personen som gjorde att vi tillslut fick kliva på planet är vår Sanna!
Hon var den enda av oss som inte hade en blockad i hjärnan och kunde tänka klart. Hon kunde prestera!
Jag tror hon såg att det svartnade för jag och Amanda så hon tog saken i egna händer och sökte hjälp. Hon blev nekad gång på gång och klockan den tickade...
5 minuter kvar och ingen resa bokad...
När Sanna står 30 meter ifrån mig och lyfter armarna och ge mig tummen upp så var inte tårarna långt borta.
Vi fick tillslut skriva på papper att vi är medvetna om att thailändarna kan neka oss att gå in i landet. Och därmed åka hem med första bästa plan.
Vi tog risken!
Trots världens bästa service på flyget så hade vi alla tre klumpar i magen.. Tänk om vi bli nekade vad gör vi då?
Är detta olagligt? Är fängelse ett alternativ?
Som ni förstår, tankarna var många.
Ribban var satt, här började vår resa.
Välkommen att följa vår resa i Asien..
Men vaa!! Jag orkar inte! Hur har det gått? <3