Tidigt igårmorse åkte jag, NK och Anki till Haparanda för att göra ett besök på det enorma gulblåa huset.

När det väl var dags att rymma allt i Aduin så gnisslades det nog tänder.

För vi fick pussla, vrida, vända och pussla, och lyfta, hoppas och hurras och klappa händer, och sucka ... Och ja ja tro ni hajjar.

Det är nästan ett skämt när man tänker efter om hur allt gick in. Det var på millimetern.

Med en lampskärm på huvudet för att rymma allt, så bar det sedan hem mot Burträsk.

Tack för denna dag brudar! 

Vi kan tydligen shoppa, men vi kan visserligen packa bilar på ett jäääävligt snyggt sätt också! Jag är stolt!